Det dröjde inte länge, Ännumindrefjant listade ut fontänen.
Han hade kul, jag hade inte tänkt på hur kul han skulle ha.
Han ger mig lätt huvudvärk det lilla livet.
Pyret sa imorse att hon ville hänga med Mammakompisens Arvsmassa, det ville Polarn också. Tyvärr kunde inte Mammakompisen följa med, men Arvsmssan kunde komma över för pyssel och spel. När jag och Polarn skulle möta upp henne stötte vi på Polarns klasskompis, ensam, på morgonen. Hennes föräldrar skulle hjälpa hennes storasyster, så hennes plan var att bara gå omkring i ett stängt centrum. Det kändes varken rätt eller bekvämt. Jag frågade om hon ville haka på Arvsmassorna och Arvsmassan, det ville hon.
Jag investerade i varsin t-shirt, tog fram textilpennor, pärlor och tråd och lämnade dem åt sitt öde. Fast åt sitt öde med en vuxen och andra Arvsmassor som sällskap, det är skillnad. Förutom att leverera pannkakor till lunch så behövde jag inte involvera mig så mycket mer. De gjorde tröjor och spelade spel resten av dagen, kom möjligen och frågade någon grej då och då. Det måste väl vara belöningen efter alla år av att sitta på golv eller i lekparker och leka?
Jag ägnade dagen åt att städa och virka medan jag lyssnade på Arvsmassor som skrattade, det borde inte ge huvudvärk. Men se, till kvällen började det flimra framför ögonen, ett bekant tryck etablerade sig på hjässan och en obehaglig smak fyllde gommen. Det är lustigt hur det är svårt att veta om symtomen är en begynnande migrän, ända fram till dess att det är symtomen på migrän. När det är skarpt läge så vet man bara. Jag slängde i mig maxdosen av mina receptbelagda och la mig ner en halvtimme. Värken började precis träda fram när jag kände den kliva tillbaka, trycket och smaken kvarstår bakom en märklig medicinsk ridå.
Det var bra länge sedan jag hade migrän på den här nivån, jag hoppas natten tar hand om den och att det dröjer minst lika länge till nästa gång.
Kommentarer