Stolt blivande bokmal.

Jag hoppas ju som bekant innerligt att jag lyckas föra över den där läslusten jag vuxit upp med, till arvsmassorna.

Idag kom Pyret hem med det här:

Hon hade varit på Bibblan tillsammans med skolan och fått sitt alldeles egna bibliotekskort. Jisses vad stolt hon var.

De hade också fått en bok som de inte behövde lämna tillbaka, om Spyflugan Astrid, minsann, och en tidning med boktips där man kunde markera vilken bok man ville låna. Pyret hade markerat säkert 80%. 

Nu behöver väl inte mina arvsmassors läslust väckas, men allt som gör dem ännu lite mer sugna tar jag tacksamt emot. Pyret läser egna godnattsagot och Polarn vill ju precis som sin storasyster sitta och traggla bokstäver i lättlästa böcker. Hon klarar att identifiera väldigt många bokstäver nu och blir så jädra stolt när hon klarar alla bokstäver i ett ord. Dessutom visar hon ett fantastiskt tålamod när hon gissar på fel bokstav och ändå fortsätter försöka. 

Det som gjorde mig lite ledsen var att höra att en del av barnen inte fick några bibliotekskort. De lappar för att få ett kort, som först skickats ut ett mejl om, sedan lämnats på hyllan, sedan mejlats en påminnelse om, hade inte fyllts i av alla föräldrar. Pyret berättade att de hade blivit ledsna när de andra barnen fick sina kort. Jag kan bara föreställa mig känslan att stå där och se på när kompisarna fick sina, och undrar vad det gör med läslusten. Och stackars de föräldrar som av någon anledning missat det där, när deras barn kommer hem idag. 

Läslust, så himla viktigt.