Det finns säkert många bra förklaringar på vad julklappar ska symbolisera. Min förklaring är att de ska ge förutsättningar för att hålla jullovslediga barn sysselsatta fram till vårterminens början.
Våra arvsmassor fick utöver praktiska presenter tack och lov en hel drös med saker som håller dem sysselsatta. Förutom böcker att bläddra i och öva att läsa i, Hatchimals att fantisera hela världar med, målarböcker att hitta den exakt rätta färgen att färglägga med, och stickning för barn, så har de nu:
Varsin radiostyrd bil. Att krocka med saker kanske inte är det egentliga syftet med dem, men det är vad som är roligt med dem, tydligen.
"Taurus-spel!!!" Skrek Polarn när hon fick Labyrint-spelet. Jag gillade att vara Daidalos, Polarn gillade spelet, Pyret ogillade att förlora.
Polarn önskade sig, och fick, en drake från Lego Ninjago. Hon började metodiskt och tålmodigt att bygga enligt beskrivningen.
Pyret önskade sig ett slott, och fick ett i Lego-knock off. Hon är ju varken metodisk, tålmodig eller följer instruktioner, men entusiastisk är hon.
Båda är rätt kassa på att förstå att byggen av den där storleken inte blir klara på en dag. De vill helst ha allt gjort på en timme och när de själva inte orkar fortsätta, vill de att vi bygger åt dem. Vi är rätt kassa på att orka förklara fjorton gånger om att de får bygga lite, vila och fortsätta senare, imorgon, eller dagen efter det. Eller så hör de dåligt varje gång vi förklarar det.
Polarn hade helt kommit över sin motvilja för snö, som var ganska rejäl förra året. Hon bestämde sig långt innan det kommit minsta tecken på snö att hon önskade sig en snowracer. Det fick hon. Hennes inre fartdåre har sällan blivit så tillfredsställd.
Det är upplagt för att vi i alla fall kommer kunna roa dem i ett par dagar. Mest magiskt är att när de på detta vis är utelämnade åt varandras sällskap, så blir de så himla fina kompisar. De leker så mycket mer samspelt och jämlikt än vad de gör till vardags. Inte för att de är i luven på varann så mycket i vanliga fall heller, eller att de inte tjafsar alls med varandra när de är lediga, men de jämkar mer på något vis. De frågar varandra mer, ger och tar bättre och skrattar och busar mer.
Jag antar att jag fick den julklapp jag önskade då; snälla och glada barn.
Kommentarer