Våra arvsmassor har alltid haft en kreativ ådra. De producerar en löjlig mängd konstverk, i all möjlig form, varje vecka i förskolan men vill ändå "pyssla" hemma varje ledig stund.
Ett besök på Rusta fick dem båda att öppna upp rådjursblicken och sucka längtansfullt över stora pyssellådor, fulla med piprensare, klistermärken, flirtkulor och annat gött. Med det absurda priser 199 pix per låda fick de önska sig sådana till jul. Toarullar, ekollon, äggkartonger, vattenfärg, klister och glitter funkar säkert ett tag till.
Nu har de ju dessutom kommit så långt att de vill börja brodera!
En liten bit väv som Pyret påbörjade i förskolan någon gång i våras mindes hon plötsligt och grävde fram ur gömmorna. Polarn fick broderikort som de fått av sin mormor för länge sedan. Nu var de redo. De satt i över en timme och pillade med sina broderier, gjorde fel, drog nålen av tråden och började om.
Det blev något av en total vurpa i skallen att sitta där och höra dem fråga hur de skulle göra och höra mig själv ge tips och hjälpa till. Som ett eko från min egen barndom när min mamma lärde mig. Pyret ville lära sig virka här näst. Då får jag kanske börja damma av mina egna kunskaper vad det lider. För tiden går verkligen fort.
Till kvällen spelade vi Bamses honungsburks jakt. Första gången med ett riktigt "brädspel". Vi kunde sitta och spela i två set, alla förstod reglerna, hängde med i turordningen och satt tålmodigt på sin plats.
Fatta vad de har vuxit!
Lite tårar från en förlorare fick vi hantera. Jag förlorar alltid i spel, så jag tog på mig att trösta i den situationen, med mina gener är det lika bra att hon vänjer sig.
Kommentarer