Fortsätt till huvudinnehåll

Långtifrån bebis och nya hyss.

I hela nio nätter sov Polarn i egen säng hela natten lång. Hon kom till min säng varje morgon och sa:
"Nu är det faktiskt morgon och jag har sovit i egen säng hela natten!"
Jag sa att det var bra jobbat och så låg  vi och myste en stund.
Pyret vägrade envist att sova i egen säng.
Första natten hemma så vägrade Polarn hon med. Analysen är alltså att det krävs fler än 9 nätter för att bryta en dålig vana.

Huvudattraktionen för dagen var att åka och säga "Trevligt att träffas" till en två månader liten gosse på långväga besök. Han var ljuvlig. Jag kör med klyschan: Det är ju otroligt vad små de är, för att den är sann. Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk på de som får bebisar som verkar nöjda med tillvaron, tänk att ha ork att njuta av bebistiden, som alla tjatade om att man skulle göra.
Våra arvsmassor blev lagom avundsjuka när jag slog mig ned med bebis i famnen, och kretsade runt mig som om jag vore nektar. Sedan blev de lagom rastlösa och började "leka" aka "röja loss och skämma ut föräldrar" och klänga på värden som om han vore en klätterställning, men Polarn var ändå artig nog att inte få utbrott förrän vi satt i bilen.

Till läggdags kom den vanliga diskussionen om vem som skulle bli nattad av vem. Vi har löst snacket om vem som ska sitta bredvid vem vid matbordet genom att flytta på bordet så vi kan sitta med barnen mellan oss. Båda sitter bredvid både mamma och pappa. Ha! Nu tröttnade jag på nattningssnacket och övertalade dem att försöka somna på egen hand medan vi satt i vardagsrummet. Eftersom det här nog är en engångsföreteelse/jag hoppas på inget/alla kan vinna en gång så måste jag få tala om att Pyret kom ut till oss en gång, sedan somnade hon, Polarn kom ut två gånger, sedan somnade hon. Det tog en kvart. Skulleköptentrisslott.

Vi får se vad de säger imorgon och hur många vi sover i vår säng i natt.

En omotiverad bild på Polarns senaste grej, hon började med det under resan. Skorna måste stå så för då är det fint. Tydligen. Jag säger inte emot någon som är lite kreativ och visar på ordningssinne. För att inte tala om vad vi ser ut att vara en hurtig familj med alla sprt/fridluftsskor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.