attvarabob

På väg hem från teatern i tisdags kunde jag visa kollegan vad jag fnissar åt när jag är i city till jul. Förra årets miss i placeringen är tillbaka. Barnsligt, jag vet, men det där hjärtat passar inte så bra att ha framför glaspelaren. Tillsammans lurar de ögat på oss med en viss typ av sinne. 

Man måste ju ändå älska Spotifys algoritmer. Deras analys utifrån mitt användande detta år visade att: Gulligt. De skulle behöva lägga till aspekten att ju äldre man blir, desto latare blir man, alltså lyssnar jag mest på det som serveras. Så egentligen visar min lyssningsstatistik att deras topplistor domineras av musik för 17 åringar och jag domineras av deras topplistor. Man kan också utläsa att dessa topplistor domineras av musikstilar jag inte alls gillar: Svensk pop kan jag uppskatta, men resten - inte så mycket. Jag tror att årets sammanfattning visar att jag behöver engagera mig lite till och i alla fall leta upp bättre topplistor. En sak prickade de rätt ändå: Det är ju inte så svårt när jag inte riktigt har fastnat för någon annan podd. Jag ägnade ju många, många månader att lyssna igenom Flashback forever från start. Nu är jag i kapp och konsumerar bara det där avsnittet per vecka, så nästa år är de nog fortfarande toppodd, men inte med nä...

På något magiskt sätt fick jag och kollegan biljetter till Dramatens iscensättning av Pelicot-rättegången. Som tur var visste vi inte att det skulle vara en 4 timmar lång föreställning utan paus , för då hade vi nog inte gått. Och den här 4 timmar långa käftsmällen hade jag inte velat missa.  De sa att man fick komma och gå under föreställningen, man kunde när som helst gå till baren eller toaletten eller bara ut och ta luft, vilket många gjorde. Men grejen var att den var uppbyggd på 39 olika uppläsningar av olika tidningsartiklar, vittnesmål och beskrivningar, så man ville ju inte missa något. Alltså satt vi där. Det var en föreställning som inte värjde för det grova eller brutala utan att bli våldsporr, som hyllade och stärkte,  som redovisade flera sidor och lyfte absurditeter. Det var riktigt bra. Det är lite synd att det bara var en föreställning, men SVT var där och filmade så den lär gå att se för fler så småningom. Och då ska ni göra det, för d...

Ljuset i slutet av tunneln

Tillsammans med Mammakompisen åkte vi till Skansen för att gå på julmarknad. Jag vet inte varför egentligen. Kanske är hoppet det sista som lämnar människan. Kanske är det omöjligt att lära en gammal människa att sitta. Kanske är viljan att tro större än tron i sig själv. För jag vill att julmarknader ska vara mysiga. Jag vill att julkänsla ska infinna sig. Men det gör det inte. Inte så många grejer hör till julen, allt är svindyrt och det är jättemycket folk. Det enda som säljer är ju mat och den är också sjukt dyr. 160 kronor för en svamprulle, alltså tunnbrödsrulle med potatismos och svamp.139 kronor för 4 minicupcakes, alltså cupcakes i storlek av en tugga, alltså 139 kronor för samma storlek som en normalstor cupcake, om ens det. Nu var det inte många jag såg som handlade, men vad vet jag, det kanske är många som köper tovade figurer, julgransprydnader i keramik eller handstöpta ljus. Vi åt lunch på en av restaurangerna istället och sedan fikade jag och Mammakompisen m...

Jag är fostrad i traditionen att julgranen ska kläs dagen innan julafton. Men jag har också blivit mätt på det där med jul och tillräckligt gammal för att förstå att traditioner ändras genom tiderna. Så jag bryr mig egentligen inte när den där granen ställs upp. Arvsmassorna har tjatat och idag skulle jag ändå upp på vinden, resultatet blev därför: Julgran. Vem vet, kanske kan jag hinna få lite julkänsla innan julafton nu då.