attvarabob

När jag växte upp var inte Halloween en grej, men det är det nu. Till och med jobbet är med på tåget. Medan Arvsmassorna är ute och ber om godis sitter jag och tittar på filmerna om IT . Polarn ska runda av kvällen med att ha kompisar på övernattning hos sin pappa, därför ska Pyret sova här. Så min Halloween är att lyckas hålla mig vaken tills Pyret kommer hem. Det är ju bra mycket mer skrämmande att tänka på än filmerna. 

Polarn har varit i kreativt läge igen. Jag är ju självklart en aningen partisk, men nog är hon lite makalös? Hon bestämmer sig för att börja måla, så då målar hon. Precis som hon bestämmer sig för att teckna och då tecknar hon. Eller för att tova och då tovar hon. Eller för att virka och då virkar hon.  Jag får erkänna att jag blir sugen på att börja teckna och måla igen när jag ser henne sitta med sina penslar och pennor. Kanske kommer en dag när jag har tid och ro för det igen. 

När det har varit en evighetslång period av att saker och personer går sönder kan det vara skönt att veta att det är något som går som det ska. Att ha något man vet att man klarar av och till och med är rätt bra på. Det känns tryggt. Idag tog jag med kollegan för att hålla en föreläsning, chefen tyckte det var dags att hon lärde sig sånt. Föreläsningen har vandrat runt till olika personer i verksamheten i flera år, ingen har fått frågan att hålla den två gånger, för den ansvariga har inte tyckt att det har blivit bra. Vi fick frågan om att hålla den igen nästa år redan i första pausen, följt av mejl till chefen. På något sätt har det där med att skapa och hålla föreläsningar blivit något jag verkar göra bra.  För att ta ner mig på jorden så följdes dagen upp med att Arvsmassornas pappa inte hade ordnat middag innan de lämnades, att det fastnat bajs i pälsen på Ännumindrefjant och att Pyrets rullgardin gick sönder precis vid läggdags.  Universum jobbar hårt på det d...

Denna kreativa dag ordnade Polarn en ny outfit till sin Build a bear. Pälsvästen hon hade som pytteliten gav inspiration till en Viking-stil. Vikingahjälmen gjorde hon själv av papier mache. För sån är hon. Jag förstår inte hur hon får till allt. Pyret ägnade dagen åt att fota de flesta av sina plagg, skor och smycken. Dessa laddades sedan in i en app som kan välja en outfit av det som lagrats i databanken. Jag skulle behöva den appen, man har inte tillräckligt med fritid för att fota allt i mina gömmor. Till kvällen fick vi besök av Morsin och Morsinsambo. Pyret hade som önskemål att Morsinsambo, som är duktig hobbyfotograf, tog lite kort till Halloween. Önskat tema var lite mörkt och dramatiskt, det föll Morsin i smaken som kom med lånekläder och hjälpte till med smink. Men först gick vi och åt middag. Man kan ju undra vad grannarna tänkte när lägenheten var till största del nedsläckt men blinkade av blixtar med jämna mellanrum.  Jag avrundar m...

Ledighet är ju lite bortkastad när man både är i klimakteriet och vi har gått över till vintertid. Det där med sovmorgnar är inte något mina hormonnivåer jobbar med, så att någon har tänkt tala om när man ska sova beroende på årstid ändrar inte på så mycket.  Det som är positivt med att vakna tidigt utan att behöva gå till jobbet är att kunna träna på morgonen. Jag vet att det finns många som har svårt att förstå hur man kan tycka om att träna på morgonen, jag har svårt att förstå hur man inte kan förstå att det är bästa grejen att träna på morgonen. Det har absolut ingenting med någon hurtighet att göra, tvärtom handlar det om ren lathet.  För tränar man på morgonen så har man det ju gjort och kan sen spendera hela dagen med att inte träna. Man behöver inte ägna en endaste vaken stund åt att tänka på träningen; den väntar inte på en, man behöver inte planera för den och man behöver inte skjuta upp den.  Igår var det styrketräning klockan 6:09 Idag var det yo...

Pyret brukar säga: " Mitt hår är inte lockigt, det är bara vågigt med lite lockar i topparna ." Jag håller inte med. Vi är överens om att vi inte överens kan man säga.

På jobbet har vi alla likadana laptops, det är väl bra på många sätt. Men det är ju också så att vi alla släpar runt på dessa laptops mellan möten och då kan det uppstå en stunds förvirring när man precis som någon eller några andra, lagt ifrån sig sin och sen ska komma vilken av dem som är ens egen. När jag och närmsta kollegan nu fick så fina klistermärken från Bris, kom vi på den briljanta idén att sätta dem på våra laptops, för då skulle vi snabbt kunna identifiera dem.  Igår hade vi vår veckoavstämning och kom med våra laptops, som vi på varsitt håll pyntat. Vi hade så klart, helt ovetande, placerat våra fina klistermärken på precis samma plats. Så förutom att vi råkade köpa likadana vattenflaskor och fick likadana kaffemuggar av vår praktikant, så har vi nu matchande laptops.  Det är väl ett gott tecken att vi är så synkroniserade efter att ha jobbat så tätt ihop i över sju år. 

Polarn är ständigt i någon kreativ process. Jag beundrar verkligen att hon hela tiden blir inspirerad och vill testa nya saker, men också att hon har så himla lätt för att lära sig. Idag var det målning på agendan. Hon hade klart för sig vilken teknik hon ville använda. Och hon hann långt. Det ska bli spännande att se det slutgiltiga verket.

Hur ser en katt ut när han har haft ner två krukor på samma dag? Som att han inte bryr sig det minsta. 

Idag var arbetsdagen på annan ort. Självklart inledd med tågförseningar. Det hade vi så klart räknat med så vi hade en stund på oss för att äta lunch, det valde vi att göra på Eskilstuna Konstmuseums restaurang. Då hann vi med både konst. Och underbar lunch. Sen gick vi över till allvarligheterna. Kloka tankar och intressanta perspektiv från BRIS. Inte helt oväntat avslutades dagen med tågförseningar.

Kollegan sa imorse: "Herregud, det är bara tisdag!" Är det inte makalöst hur man på en måndag kan känna som att man varit borta från jobbet mycket längre än två dagar, men sen på tisdagen känna som att man redan varit där en hel vecka? Bild på hur jag skulle se ut som virkad docka. Då skulle jag vara glad även på en tisdagsmorgon. 

Eftersom jag närmar mig hundraårsdagen kan jag erkänna att jag har svårt för den Halloween-hets som pågår, självfallet med hänvisning till att "så var det inte när jag växte upp". Jag vet inte hur det är överallt, men mina Arvsmassor har ju drabbats av utklädnings-hajpen och det ska plötsligt läggas tid och pengar på att beställa den perfekta kostymen. För att göra det hela ännu mer utmanande så ska det gärna matchas med kompisarna på något sätt. Självklart duger det inte att rota fram saker i garderoben och vara lite kreativ, utan något ska inhandlas.  I år fanns inte tålamodet att låtsas som att det är vettigt, för jag orkade inte stressa runt på nätet och hitta något till rimligt pris som skulle hinna levereras. För det är ju absurt att man ska lägga så mycket tid och pengar på kostymer som används en enda gång.  Jag har bestämt mig; jag ska vara den taskiga föräldern och kräva en rimlig kostym som inte bidrar till fast fashion eller medverkar till en orimligt syn på penga...

Jag och Bobo fortsatte vår turne på sjukhus; igår hälsade vi på mamsen på ena sjukhuset, idag var det dags att hälsa på papsen på andra sjukhuset. Vi börjar bli hejare på att hitta i sjukhuskorridorer. När jag inte irrade runt på sjukhus tränade jag, fikade med mammakompisen, löste korsord och hängde med den här: Klassisk söndag ändå. 

Ibland leder en sak till en annan, som leder till en tionde och idag var en sån dag hela dagen.  Inte kunde min arma lekamen lista ut att det var helg, så jag var klarvaken 5.20 då var det väl ingen vits att bara ligga och vrida och vända sig. Jag drack en kopp kaffe och läste en stund innan jag gjorde lite yoga.  Sen var jag liksom igång.  Jag hamnade i köket och fick för mig att göra rent spisen, bakom spisen, i ugnen, alla skåpsluckor och att rensa frysen.  Jag drog igång en tvättmaskin och rengjorde hela badrummet. Matbutiken öppnar tidigt så jag kunde gå ner och veckohandla, när jag kom hem igen kokade jag en broccolisoppa och portionerade så att jag har lunch till jobbveckan som kommer. Vid det laget hade de vanliga butikerna öppnat så jag begav mig ner för att köpa julklappar till Arvsmassorna för jag sett att några saker var på rea. När jag kom hem beställde jag ett par juklappar till och adventskalendrar och drog igång en till tvättmaskin.  Då var klock...

När veckan kantats av omorganisation och varit tvåhundraåttio dagar lång känns det tryggt att avrunda med en ny säsong av Bäst i test . Lite enkel humor är precis vad som behövs och även om man inte ska uppmuntra till våld ledde pungsparken av barnet till ett befriande skratt. Den här premiären var för min del väl tajmat av tv4 får jag säga.

Lillfjant tog tillfället i akt och använde Polarns ryggsäck som tält. Det väckte visst avund hos Ännumindrefjant.  Eftersom till och med katter har svårt att koppla av om någon sitter och stirrar på dem, så lämnade snart Lillfjant sin nyfunna plats. Men hon kan ändå vara stolt över att Ännumindrefjant inte riktigt hade samma finess, eller förståelse för konstruktionen. Tråkig biverkan av detta är att mitt tjat om att Arvsmassorna inte ska lägga alla sina prylar på golvet nu tillintetgjorts av " Men kolla vad sööööt! "

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...

Det var inte jättelänge sedan jag spenderade hela dagarna med att sitta i föreläsningssalar, i grupparbeten eller med plugg-grupper. Det var en massa prat och en massa information som skulle fastna någonstans där inne och det gick bra. Idag hade vi ytterligare en planeringsdag för att få ihop vår omorganisation och jag avled redan efter någon timme. Nog för att det spelar roll vem som pratar och presenterar, men jag lyckades förut hålla fokus även om den som  pratade var lite ointressant eller saknade karisma. Det gör jag inte längre. Jag tappar fokus, blir rastlös och irriterad  och efter en hel dag är min hjärna helt mosig. Vad fint att jag då skulle presentera sist av alla, när min hjärna stängt av och alla i rummet var helt förstörda. Tydligen sa jag några smarta saker som cheferna hade uppskattat, enligt min kollega, men det hade ju varit bra om jag själv visste vad jag sagt.  Dagen började fin ändå:

Ännumindrefjant fyllde år idag. Hela 2 år av kaos blev den lilla herrn. Det tyckte Pyret var värt att fira så hon bakade någon slags kanelbulle. Det är väl bra att det finns en ursäkt så att Arvsmassorna kan utveckla sina talanger. 

Ännumindrefjant fick öva på att vara en stor jägare.  Vi tog fram robotfisken. Nu är Ännumindrefjant inte jätterädd för vatten, eftersom han inte följer manualen för katter, så han tog sig an uppgiften. Som en duktig jägare bar han sedan ut fisken till vardagsrummet och berättade högljutt för oss om sitt byte. Självklart upprepades detta många, många gånger. Som bonus fick vi vatten över halva golvet.

Det var inte så mycket planerat idag. Vi gick och lämnade lite gamla leksaker på secondhandbutiken. Vi gick och handlade en present och lite lunch. Jag följde med Polarn till ett kalas. Jag gick hem. Jag och Pyret gick och åt hamburgare till middag. Jag gick och mötte upp Polarn när kalaset var slut. Hon och jag gick hem. Vi alla tre tog en liten kvällspromenad. Då blev det så här: Inte så mycket blir ganska mycket.

I mitt nästa liv ska jag bli katt.  Då går man inte in i helgen med tankar om att tvättkorgen är lite extra full den här veckan. Eller att det är dags att göra rent badrumskaklet. Eller att behöva ordna plats för Polarns alla saker. Eller hinna köpa present till ett kalas. Eller hinna göra något mysigt och roligt med helg-känsla för att möta Arvsmassornas förväntningar.  Om jag vore katt skulle jag gå in i helgen med känslan av att det är nu jag får lite extra omtanke, tid och uppmärksamhet. Det är nu den goda extramaten brukar dyka upp.  Och ibland kommer någon och lämnar en påse på golvet. Den får jag utnämna till min. Och ingen annan får den. Om påsen innehåller något är det bäst att det plockas undan, för påsen släpper jag icke.  Om jag hittar en påse behöver jag inte fundera över om jag får den, om någon annan tänkt använda den eller om det är okej att slita sönder den, för sådant behöver inte katter tänka på.  I alla fal...

När höstrusket är igång kan der vara härligt att minnas bättre väder. Som för ett par veckor sedan: Ser det inte helt magiskt ut? Värsta konstverket egentligen. Borde printa ut och sätta på väggen. 

Polarn fick med sig en av mamsens veckotidningar och hittade korsordet. Hon började lösa, jag blev genast besatt: Jag har hittat min nya stresshantering. Lösningen blev: På sätt och vis en polkagris. Jag är helt säker på att jag har gått över gränsen från vuxenpoäng och nu börjat samla pensionärspoäng. Det gör mig inget.

Nu när hösten är här kan jag väl också passa på att återvända till höstig 50 tals outfit. Man har ju verkligen inte roligare än man gör sig. Vänligen notera också den fläckiga spegeln som får representera att jag inte orkade städa i helgen. 

Om det inte vore för att jag ska föreställa någon slags vuxen, mogen och ansvarsfull person så är det fullt möjligt att jag skulle kunna sätta i mig en hel sån här: Smörgåsrån med smör och ost, kan äta hur många som helst, företrädesvis två kex med smör och ost mellan. Inget får mitt Jag  att medla så hårt mellan Detet och Överjaget, Freud hade kunnat använda mig som textboksexempel. Övertaget vann idag så jag åt bara för många, inte alla. 

Det närmar sig Halloween så därför är ett stycke pumpamössa till Psykologens son klar: Och två spöken som Arvsmassorna ska få: Sen har jag hittat mönster på Liemannen och en söt fladdermus, men är osäker på om jag hinner klart med det innan spöktimmen är slagen. 

När det blir lite tungt i livet på flera sätt och det känns svårt att hålla näsan ovanför ytan är det fint med människor som hjälper till att fånga upp en. Morsin svepte förbi i sin stålhäst och tog med mig på lunch och fika. Livet är fortfarande livet och ibland går saker inte att ändra på, men det hjälper att få vrida och vända på allt trassel inombords för att förstå att man inte håller på att bli galen. I alla fall inte mer galen än man borde bli.