attvarabob

För ett par år sedan rensade jag bland mina jackor och hittade denna i mina gömmor: Av någon outgrundlig anledning hade jag köpt den för många år sedan. Vi pratar långt innan barnen tiden. Om jag har använt den en gång tror jag att jag kanske överdriver, men jag har ändå sparat den för att det har känts dumt att kasta. Vid rensningen fick Pyret syn på den och blev störtförtjust, så hon fick den. Men så kom förra vintern och Arvsmassorna fick i uppdrag att rensa bland sina vinterjackor i syfte att fastställa vilka inköp som var nödvändiga för säsongen. Pyret valde då bort denna.  Jag frågade: Är du säker? Hon svarade: Ja. Jag frågade: Är du säker säker? Hon svarade: Ja!  Jag frågade: Så du vill att vi skänker den? Hon svarade: Ja, jag kommer inte använda den. Jag tog ändå bort den ur skänka-högen och gömde den i garderoben. Så kom damen i fråga häromdagen och visade en typ av jacka hon ville ha till hösten. Jag kunde då ta fram jackan från gömmorna och ...

Dagens första påminnelse plingade till redan klockan 7:00. Jag skulle göra ett nytt försök att få en tid på vårdcentralen för att följa upp Pyrets migrän. Tidigare försök har bara mötts med att de inte har några lediga tider och jag får försöka senare. Idag vände turen, tredje gången gillt och vi fick en tid om en månad.  Vården ändå, vilken väloljad maskin den är, NOT som Wayne och Garth skulle säga. Nästa påminnelse kom innan lunch när jag fick traska iväg och möta upp Pyret. Hon fick äta lunch med mig och titta på när jag jobbade innan det var dags för utvecklingssamtal.  Denna gång skulle utvecklingssamtalet ske digitalt och vi föräldrar fick varsin länk. Om barnet inte skulle hinna hem fick det vara med läraren i skolan,  stod det i instruktionen och eftersom mötet skulle börja direkt efter sista lektionen så fick det bli så. Tänkte jag. Fast sen talade de om att eleverna skulle sluta tidigt för att det var bokat en massa utvecklingssamtal, eleverna stann...

Ifall ni inte visste det så kommer Taylor Swift snart att släppa ett nytt album.  Ifall ni inte visste det så är det också så att alla Taylor Swift album har särskilda färger och det kommande kommer ha dessa: Detta nya album kan man fira genom att gå på releaseparty på Filmstaden, det släpps liksom en film om det hela. Om det nu är så att Pyrets mamma har köpt biljetter till detta releaseparty så behöver de som ska gå på detta ha outfits som matchar tillfället. Vi begav oss därför till en secondhandbutik för att försöka hitta kläder i rätt färg och stil. Jag hittade en blus, Pyret hittade ett linne och ett par skor, vi får se vad vi kan göra av det.  Men, när vi nu var på secondhand så råkade jag hitta några andra saker. Som en vindjacka från Haglöfs: 40:- Ett par skor från Rieker: 80:- Och fyra fina 70 tals assietter från Ironstone Broadhurst Kathie Winkle: 20:- Och Polarn fick superfina sneakers från H&M: ...

Pyret hade sett ett event på nätet hon ville att vi skulle kolla in. Det var lite tunt med information men luftballonger skulle lysa upp natten  och det lät väl häftigt nog. Så vi tog oss in till Gärdet. Det var vi inte ensamma om. Det lilla enventet som det fanns rätt lite att läsa om hade lockat en faslig massa människor. Runt hela museiparken var bilar parkerade, bussarna var fullproppade och runt den avspärrade gräsmattan vällde allt fler människor fram under tiden vi betraktade förberedelserna.  Nog var det en rätt mäktig syn när ballongerna började fyllas. Och de lyste verkligen upp kvällen, ibland eldade några i taget, ibland eldade alla samtidigt. Mot den mörka himlen såg de ut som tecknade skapelser. Det var ett rejält skådespel. Jag tyckte den med minst reklam och mest färg var vackrast. Sedan skulle vi ännu en gång ta oss från ett publiktätt event på Gärdet och det blev en promenad i något av ett lämmeltåg till central...

Polarn har hängt med i nedräkningen och larmet ringde 17:58. Filmen Trippen med IJUSTWANTTOBECOOL släpptes klockan 18:00. Jag hade förhandsboka så det var bara att titta. Ja, förutom att få den från länken på hemsidan till tv:n när det inte fanns den utlovade Chromecast-symbolen i menyraden. Jag kan ha yttrat några svordomar när jag försökte lösa detta medan Polarn väntade ivrigt. Men till sist lyckades jag att spegla min telefonskärm till tv:n, hur imponerande är inte det?! Polarn fick äntligen se filmen hon längtat så länge efter, fredagen var räddad och jag inte bara ville vara cool, jag blev cool. 

Det är ju underbart hur kroppen förändras och utvecklas. Nu när den kyligare tiden på året inleds är det skönt att släpa runt på en inre kamin som inte bara går igång ett par gånger per natt, oftast vid 3-4 snåret, utan nu också börjar dyka upp dagtid. Så här tycker AI att en kvinna med vallningar kan se ut. Jag tänker att AI ofta har en orealistisk bild av verkligheten, men just här är det ganska pricksäkert ändå.

Att det inte är mer rubriker, ramaskri, offentlig irritation, krav på åtgärder för ett företag som så sällan kan sköta sitt uppdrag som Postnord, förstår jag inte.  Jag skulle fått en leverans i förrgår, den kom inte. Dagen efter stod det i appen: Varför den inte gick att leverera framkommer så klart inte eftersom de använder en standardtext. Vilket tydligen är den enda standardformuleringen de hade råd att programmera in,.för när jag idag försökte efterhöra var min försändelse befann sig var det allt som upprepades: Det var såklart en chatbot. Jag försökte få prata med en människa, men för att komma fram på telefon behövde man knappa in försändelsenummer, fast jag bara hade en kod som också innehöll bokstäver, och i chatten väntade jag i 10 minuter på en människa utan att någon svarade. De gör sig inte lättillgängliga liksom, vilket jag förstår för de skulle aldrig ha tid att svara på alla klagomål. Jag börjar bli lite trött på att försändelser inte kan lev...

När man är för trött för att tänka är det praktiskt att bara följa enkla grundrecept. Beiga, vida byxor, svart t-shirt, jeansjacka och svarta sneakers. Klar.

Polarn förhandsbeställde ett signerat exemplar av Ännu mera matfighten I just want to be cool är ju de stora idolerna så när de lagar mat lyssnar Polarn extra noga. Att de förstärker hennes matlagningsintresse passar mig alldeles utmärkt. Idag ville hon göra receptet på Pad Thai, så då fick hon det. Om det kommer vara så här när hon är 11, hur kommer det då vara när hon är 17? Kan I just want to be cool fortsätta göra kokböcker till dess att hon flyttar hemifrån? Hur mycket kan jag äta innan det blir ohälsosamt? Kan jag få henne att gå mindre i skolan och istället laga maten varje dag? Skulle inte det kunna räknas som hemkunskap? Så många frågor.

I väntan på att åka och besöka lilla papsen på sjukhuset virkade jag en annan variant på vindsnurra. En fjärlisvariant. Jag är förvånansvärt lättroad emellanåt. 

Jag höll på att göra mig iordning för att möta mammakompisen för lunch när det kom märkliga ljud från badrummet. Det var Ännumindrefjant, så klart. Han har inte riktigt greppat att han vuxit och försökte sig på att lägga sig på favoritplatsen från när han var liten. Han är ju inte liten längre. Men han tycker tydligen att han fortfarande får plats. Allt är ju relativt, som man brukar säga. 

Istället för att slutföra andra projekt så är det så mycket roligare att börja på nya. Inte i längden naturligtvis, för då blir alla halvfärdiga projekt, med bara den tråkigaste biten kvar, en enastående källa till ågren. Men på kort sikt; väldigt roligt. Nu gör jag vindsnurror. Inte bara ett kortsiktigt projekt som stjäl tid från andra projekt, utan också ett ganska meningslöst projekt istället för att göra klart kläder och presenter.  Men nu ska vi inte vara såna tycker jag. 

Säg det med en bild.

Får jag presentera nya favoritplatsen: Min gamla docksäng, numera kattsäng. De turas om att ligga där Lillfjant och Ännumindrefjant  och med det sagt tror jag att vi slagit något slags rekord. Det händer ju inte att man gör en säng till katter som de sedan faktiskt använder så som man tänkt. 

När Arvsmassan är hemma och jag inte orkar titta på ytterligare en rätt dålig barnfilm, så kan jag alltid roa mig med min favoritsyssla; sortera. Som att gå igenom alla tusentals snoddar, hårspännen och klämmor som vi samlat på oss. Nu har allt en plats, ordning och reda, vilket naturligtvis inte kommer hålla så snart har jag ännu en chans att sortera. Det är ju ändå en fördel med att bo med barn, det finns alltid något att göra. 

Polarn ville virka en present till sin favoritfritidspedagogs barn. Hon plockade ihop lite olika mönster från Youtube och gjorde denna söta.  Jag kan bli imponerad av kreativiteten hos den där arvsmassan, det är som att hon har något extra inbyggt system eller nåt. Jag hoppas verkligen att hon alltid kommer ha möjlighet att få utlopp för sin kreativitet, för det skulle vara ett sådant slöseri om den kuvas. 

Jag börjar liksom vänja mig vid alla saker som går sönder, behöver bytas ut, fixas. Kanske är det utbytar-året och sen dröjer det en massa år innan nästa omgång.  Nu var det soffan som hängt med sen 2013 och klarat av bebisar, katter och en flytt som inte hängde med längre. Vi behövde säga farväl. Det är inte helt lätt att tänka om och överväga alla parametrar ett soff-köp innebär. Jag ville ha en högre soffa som är lätt att dammsuga under, den ska tåla fläckar och katthår, vara bekväm och inte kosta en halv månadslön. Sen var frågan om jag skulle ha schäslong igen eller två soffor, eller en soffa och två fåtöljer. Skulle jag ha samma möblering eller inte. Så mycket abstrakta frågor som inte går att få ett fullständigt svar på förrän allt är på plats. Valet föll till sist på soffa med fåtöljer och en ommöblering. Vi testar så här så får vi se om vi trivs. Jag ser massiva fördelar med att ha flyttat på tv:n och inte längre få blänk från fönstren i skärmen. Det är säkert ...

Jag fick lite ågren när det för ett tag sedan dök upp allt fler bodys i butikerna. Sjukt obekvämt och lagom opraktiskt plagg som inte borde väckts ur modemissarnas dvala. Idag såg jag detta: Jodå, ni ser rätt; skipants! Byxorna som ständigt åkte ner i midjan och skapade fina bylsiga knän efter ett par timmars användning, om man inte bara stod upp såklart. Hur uttråkade är designers egentligen? Vad är nästa omöjliga grej att återfödas? Bakvända byxor? 

Pyret har haft en period med förvärrad migrän och vi har fått lov att besöka vården. Jag skulle kolla anteckningarna från tidigare kontakt med neurologen inför dagens besök och såg detta: Det var inte många rätt på den. Skilda föräldrar, gick i 6:e klass och är verkligen  inte äldst av 23 syskon. Snacka om sliten jag skulle vara. Nästa var lite mer diskret: Hej! Mitt namn är Mår! Nåväl, dagens besök uteslöt att något annat spökade och nu dundrade läkaren på med vid behovs medicin. Känner mig inte helt bekväm med det får jag säga, men jag känner mig inte heller bekväm när jag sitter där och håller i henne i väntan på att hon ska kräkas. Kanske kan det mest vara en trygghet för henne att veta att om hon inte står ut så finns det något att prova. 

Jag fick denna i en gåvopåse från djuraffären: Nu var det många år sedan vi hade hund så jag har haft lite svårt att hitta ett användningsområde för bajspåsar. Men så slog det mig, när vi nu kämpar med att vara beredda på migränanfall lite när som helst, det går ju att ha med i väskan som kräkpåse.  Underskatta inte en mammas ständiga beredskap liksom. 

Att jobba hemifrån samtidigt som man ska ta hand om en 12 åring som får migränanfall är inte lätt. Att vänta ut illamåendet, som går över i kräkningar och sen se det lilla livet totalt däcka och sova bort flera timmar.  Hur är vårt system tänkt när man får vabba bara upp tills barnet fyller 12? Ja  jag vet att man kan få vab även efter det, men då måste man ju ordna läkarintyg från första dagen, vilket är näst intill samma projekt som att jaga en regnbåge. Att det är tänkt att en 12 åring ska klara sig själv när den är sjuk fungerar säkert vid lättare förkylning men inte i såna här fall. Och att man då ska navigera i ett överbelastat sjukvårdssystem för att få vårda sitt barn är absurt.  Nu har jag turen att ha ett jobb som ibland går att sköta på distans och en chef som gör allt för att lösa att man råkar ha ett liv utanför jobbet, men så ser det ju inte ut för alla. För övrigt är det en mindre trevlig utveckling att Pyret allt oftare får den typen av migrän som gör att ...

Lillfjant förefaller ha betraktat Pyrets hamster och lärt sig ett och annat. Som att gräva ner sig för att sova på allra bästa sätt. Snyggt kamouflerad dessutom. 

Polarn ville laga middag idag, det fick hon självklart. Inte bara för att det är skönt att slippa laga maten själv eller för att det är bra att uppmuntra sådana initiativ utan också för att hon är riktigt duktig. Vi bjöds på en köttfärssås med lite grönsaker i, toppad med burrata, med hemgjord spagetti. Jag visste att det skulle löna sig att köpa en enkel pastamaskin till henne.  Tusan vad gott det blev!

All reklam är bra reklam brukar det väl sägas. I så fall så lär ju den här boken sälja som smör: För även om det mest är kritiska och skeptiska röster som höjs, så är det många röster. Kanske kommer de skratta hela vägen till banken och inte alls bry sig om hur osympatiskt det hela framstår. Det som stör mig mest är att jag plötsligt fann mig tycka att Isabella Löwengrip var en frisk fläkt.  Men det är väl tur att det finns behandling och så, exponeringsterapi är ju beprövat när det gäller tvångsmässigt beteende och jag hoppas han jobbar på med det.