attvarabob

Ibland undrar jag hur det kommer sig att jag är så trött efter helgen när jag egentligen inte har gjort så mycket. Som idag, jag har ju bara gått ett par timmar på loppis, gått och lämnat på kalas, gått hem och handlat, gått och hämtat på kalas, gått hem. Jag tror att jag snart kan ha ett svar på den frågan. Det känns som jag är väldigt nära att förstå vad det kan röra sig om. 

En sover med ena ögat öppet. En gör det inte.

Arvsmassorna skulle få gå på konsert. Hov1 gjorde sin sista spelning så vi stod i duggregnet på Gärdet. Jag vill påstå att jag höjde medelåldern rejält på området överlag, men vi var ju dessutom anvisade till Under 13 området. Alltså ett avspärrat området för barn mellan 2-13. Arvsmassorna var lite besvikna över att det var trångt, långt bort, konstig vinkel och därmed rätt dålig sikt. Plötsligt kommer det en klunga tjejer skrikandes för full hals och springer förbi oss. Snart kommer en klunga till. Då ser jag att några som definitivt är under 13 springer framför avspärrningarna.  Det tog en liten stund, men på något sätt förstår vi att de håller på att släppa in folk från Under 13-området in i det stora området. Så vi rör oss snabbt åt det hållet och jag hör vakter säga att det blivit för högt tryck på U13 området och de behövde släppa lite. Så vi tar oss igenom! Plötsligt står vi här. Mindre folk och mycket bättre sikt. Och strax efter stänger de öppninge...

Jag undrar vad Mammakompisens arvsmassa tänker om detta hushåll när hon idag åt middag här för tredje gången denna vecka.  I måndags svängde jag ihop en potatisomelett och en zucchiniomelett, med sallad, för att jag inte hade tillräckligt för att plötsligt göra zucchiniomelett till alla när både Mammakompisen och hennes arvsmassa stannade på middag. I onsdags hade jag tagit fram köttfärs för att göra fetaostbiffar, men glömt att jag redan använt fetaosten i den spontana potatisomeletten. Så då grävde jag fram något annat recept på köttfärsbiff genom det oändliga Internet. Biffarna  blev lite torra, jag använde lite tråkiga rester av potatiskroketter och pommes från frysen, men gräddsåsen blev god. Det blev lite lite också men räckte till den extra arvsmassan. Idag tänkte jag göra pannkakor men orkade inte stå och steka hundra pankisar för jag var helt slut efter jobbet. Därför testade jag ett till recept från allsmäktiga Internet, eller rättare sagt från ett klipp som dök upp ...

Efter sju år på samma tjänst sa jag idag farväl till halva tjänsten och flera kollegor.  Jag tycker alltid att det är jobbigt att stå i centrum och att förändringar är ett dumt påhitt,  så jag hade bett om minsta möjliga avtackning. Ett fint tal från chefen, några fina ord från kollegor och en liten gåva. Sen gick jag tillbaka till att låtsas som allt var som vanligt, i alla fall ända tills den andra chefen kom med nya anställningsavtalet med en oväntad löneökning.  Jag får erkänna att även om jag ogillar och undviker förändringar så har jag samtidigt svårt att riktigt känna av dem. Jag vill tro att jag bearbetar saker så länge innan jag tar beslut att jag är lite klar när det väl är dags. Därför blir övergångarna inte så skakiga liksom. Just i detta fall kommer jag ju mest ha hälften så många möten och byta ut några kollegor, annars är mycket detsamma. Ja, förutom att vi kommer gå igenom en ganska stor omorganisation om några veckor, men det går väl också att...

När jag nu vaknat klockan 4 tre nätter i rad med vallningar som känns som att lava försöker bryta ut från bröstkorgen som monstret i Alien. Då minns jag den kvävande hettan i Rom Och påminns om att nu går sommaren mot sitt slut och det är lite kyla i luften.  Circle of life på något vis.  Men allvarligt, jag måste få sova ordentligt snart. 

Tre Arvsmassor preppar intensivt nu. Idag var det T-shirts som skulle ritas på medan de lyssnade på denna lista. På torsdag ska de bestämma stil och kanske göra armband. Vi mammor fick också varsin T-shirt och försöker mest ordna med logistikentill på fredag.  Jag ska försöka vara en  och lyssna på set-listan jag med. Det är väl bra att veta vad vi ger oss in på.

Helt utan väckarklocka vaknade jag strax innan samma tid som larmet går på vardagar. Är det inte märkligt? På vardagar känns sömnen abrupt avbruten och som att larmet ljuder allt för tidigt. På helgen vaknar jag utan att vara trött innan larmet skulle gått. Kan man inte få vakna utsövd 10 minuter innan larmet till vardags istället?  Jag gav mig ut och sprang en runda innan jag åt frukost i en timme, det var väl det mesta tempo jag fick igång idag. Annars var det långsamma aktiviteter som gällde. Jag bakade havremuffins att ha till mellis. Jag började virka små spöken att ge bort till Halloween: Jag lekte med Ännumindrefjant: När regnet gjorde uppehåll tog jag en liten promenad, emellanåt tittade jag på halvt ointressanta serier för de är lagom att virka till och ibland åt jag lite men det är svårt för jag har ont i käken igen.  Sen var dagen och helgen över. Imorgon ringer väckarklockan igen. 

Jag fick frågan av en kollega vad jag skulle göra denna lediga helg. Kanske skulle jag ut på galej? Jag hänvisar till detta: Jag fixade golvet på gästtoalett, tvättade fönster, tvättade fyra maskiner tvätt, rensade avlopp, städade badrummet, dammade, klippte klorna på katterna och handlade. Men jag hann också se två filmer: Stephen King skräckisen The Monkey . Ett lagom tidsfördriv skulle jag beskriva den som. Flickan med nålen ; danskt drama med en oväntad vändning. Jag sållar mig till hyllningskören, den var väldigt bra. Och ja, jag åt snacks.

Det pratas mycket om att internet och sociala medier medverkar till att människor får dåligt självförtroende och hetsas till att följa skeva skönhetsideal. Ibland kan det ju också handla om att känna sig hemma och förstådd. Eller ung och trendig. Okej, jag kanske har svårt att passera för trött "tjej" , men trender som startar hos den yngre generationen kan ju sprida sig uppåt i åldrarna. Så när trött kvinna blir trendigt har jag ett försprång. Kalla mig modeikon.

Jag minns när vi hade "vår" brevbärare i kvarteret. Hon som levererade posten i brevlådan långt efter att eftersändningen gått ut. Hon som visste att man flyttat hemifrån. Hon som lämnade presenter till ens katter.  Nu är det här posten: När man bott på samma adress i 11 år, har en stor brevlåda, bor i flerfamiljshus och har namnet tydligt på brevlådan och i porten.  Att få post är lite som att köpa avacado; det är ett rent lotteri vad man får.  Jag tycker att det är en mindre skandal att vi har ett företag som beter sig som Trump utan att det blir större protester. De levererar inte post, tar inte ansvar när de slarvar bort försändelser och minskar servicen i en rasande takt. Vid klagomål försöker de initialt hitta fel på den som framför klagomålet och levererar sedan en AI genererad "ursäkt". Samma typ av "ursäkt" som Ebba Busch som ber om ursäkt utan att alls be om ursäkt. Förlåt att det har blivit fel men det är ju inte så att vi egentligen...

Lillfjant får representera det märkliga i att jag har varit konstant stel och trött i musklerna hela sommaren, men plötsligt idag var märkbart vigare när jag avrundade kvällen med ett yogapass.  Den där kroppen är ju svårt att förstå sig på. 

Arvsmassan med det långa, långa håret; Polarn, ber om en inbakad fiskbensfläta en kvart innan jag ska gå till jobbet. Den blev rätt ojämn, men tydligen godkänd. Tack Youtube för hjälpen att inte bli galen. Undrar om jag kan be Youtube om råd även för hur man hanterar att någon granne klockan 21:30 en vardagskväll förefaller lägga golv. Eller i alla fall bankar/knackar, släpper något i golvet, paus. Bankar/knackar, släpper något i golvet, paus. Bankar/knackar, släpper något i golvet, paus. Med start klockan 21:00, en vardagskväll. I ett flerfamiljshus. Jag kommer aldrig förstå människor. Men det är okej, jag förstår inte ens mig själv. 

Pyret ville ta en kvällspromenad efter middagen och jag vill inte låta negativ på något sätt men det kändes som att vi fångade det sista av sommaren. Nu sjunker temperaturen och luften doftar höst. Gick inte den här sommaren väldigt fort?

Katt plus kartong är lika med sant. Även om det bara är ett lock till en kartong.

Stockholms kulturfestival är igång och den borde vi ju kunna fördriva några timmar på, tänkte jag. Arvsmassorna var kanske inte supertaggade, men på tåget in stötte vi på Polarns fritidsfröken, en alltigenom härlig människa som Polarn avgudar. Hon skulle också till kulturfestivalen, så då blev den lite intressantare. Vem lyssnar på mamma när man kan lyssna på andra.  Vi började med att köpa Smoothies för en billig peng i Arlas foodtrucks, där överskottet gick till Bris. Det kändes ju fint och var gott. Några meter längre bort spanade vi runt i Kungsträdgården där det skulle finnas så mycket att se och göra, fast upptäckte att det nog mest var riktat till yngre barn. Då satsade vi på Norrtullsbron där det var ett gäng foodtrucks för alla smaker, jag tänkte att vi kunde ta en mysig lunch. Fast Arvsmassorna kom inte överens, det var så mycket folk.och jag började bli trött. Vi gick till City food hall och kunde välja något alla ville ha istället.  Men nu kändes det som att vi bor...

Det kändes som en extra lång vecka, men det blev fredag igen trots allt. Jag ska ägna helgen åt att bli människa igen, två dagar känns som en rimlig tidsplan. 

Det kan ju kännas tryggt med samma rutiner och vanor, men man kan ju också behöva utmana sig lite ibland. Så idag ändrade jag i mina rutin Jag testade jag något nytt; Pilates. Jag tycker att det är lite rörigt att lära mig nya mönster och övningar, det känns så mycket enklare att köra pass som jag kan utan att tänka så mycket. Nu känns ju många av övningarna i Pilates igen från styrketräning och rörelseövningar, men inte i mönstret i ett helt pass. Jag har lite svårt att lära mig nya mönster på det sättet för tillfället, hjärndimman lägger sig som ett trött täcke över minnesbanken. Så även om jag inte kände mig helt såld på träningsformen så tänker jag ge det lite tid och se hur det känns efter att jag har lyckats komma in i det. Det kan väl alltid pigga upp med lite variation. 

Hur firar man att skolan är igång och med det att en Arvsmassa börjat högstadiet? Med dubbla portioner chokladpudding så klart.

Hur lång tid tar det att förbereda Arvsmassorna kvällen inför skolstart? Lång tid, jättelång tid, enormt mycket tid. Hår ska flätas: Kläder ska väljas. Hänglås ska letas fram och inte hittas trots att man har sagt att man vet var man lagt dem och sen ska man få en dipp när mamma trollar fram ett vanligt hänglås med nyckel istället för kodlås. Smycken ska väljas. Väskor ska packas. Och självklart ska man säga Jag ska bara jättemånga gånger innan man landar i sängen.  Jag har inte skolstart klockan 9:00 och ska möta kompisar klockan 8:30. Jag ska gå till jobbet klockan 7:00. Kvällen innan skolstart är inte optimalt för det. 

Varför det är fint med torn byggda av sten vet jag inte, men fint tycker jag att det är.  

Jag hade tänkt veckohandla och sen ingenting mer. Fast sen hörde mammakompisen av sig och ville ta en promenad och lunch. Det utökades till promenad, lunch, fika och köpa städattiraljer. Inget ger väl så bra energi som en chocolate cookie brownie, så när jag kom hem blev jag sugen på att ändra i mitt städskåpet, för att kunna ändra i badrummet. Men då behövde jag ändra i förrådet. Så jag började där. Bytte plats på lådor, rensade, möblerade om och gick till återvinningen med en massa det-var-inte-bra-att-ha-grejer och till vinden med annat. Det gav en smidig övergång till att få loss en trådhylla som jag kunde få in i städskåpet, så att jag kunde få plats med saker från badrummet.  Sist men inte minst kunde jag då göra en menslåda att ha framme. Psykologkompisen har länge lobbat för att det i varje badrum eller toalett ska finnas en låda med saker för mensen så att alla som behöver ska kunna ta utan att behöva fråga, eller skämmas.  Mammakompisen berättade om hur h...

Tillsammans med Läkaren åkte jag och Arvsmassorna till Psykologens stuga på ön. Med hjälp av båt. Vi har trots allt inte lärt oss gå på vatten. Men mycket vatten blev det för Arvsmassorna,  som att försöka hitta fisk: Att paddla: Och Polarn vågade hoppa i från klippan och bada: Den minsta arvsmassan i sällskapet hade lyxen att ha två personer som roade honom hela tiden. Och två extra vuxna som ville hjälpa till. Vi blev dock snabbt bortvalda, för han fick ett väldigt gott öga till Polarn. Så pass att han ställde sig vid grinden och började gråta när hon gick iväg för att gå på toa och han ville bara dricka om hon höll i muggen. Hon hade ett intensivt uppdrag idag. Vi hann också med att spela spel, äta lunch, fika och äta middag. Ni hör ju vilken dag. Extra fint är att Pyret har förstått vilket litet gäng vi är jag, Läkaren och Psykologen och hade med sig presenter till oss: Vi fick varsitt matchande set.  ...

En bild kan säga mer än tusen ord. Vad säger då tre bilder? Sen behövde han vila i en trygg famn.

Jag vet inte om jag ska kalla det för tips eller samhällsinformation. Jag som ägnar mig åt jobbet på fritiden ägnade kvällen åt att titta på den här: Utan samtycke på Svt. En så kallad dokumentärserie, vilket innebär att de har skådespelare som läser upp intervjuer med kvinnor som varit utsatta för sexuellt våld och blandar det med intervjuer med experter. Samma format som denna serie alltså: En våldsam kärlek . Jag rekommenderar båda serierna men kanske att man inte sträckkollar, utan portionerna ut dem ett avsnitt I taget. I alla fall om man vill undvika att bli sådär bitter som jag är.