Fortsätt till huvudinnehåll

Vintervitt.

"Åh, vad härligt med lite snö, äntligen!"
Eller hur?
Eller nej.
Om den inte behagar dyka upp förrän det nästan är februari, så kan den lika gärna vänta tills november.
Tycker jag.
"Men nu blir det vitt, ljust, och vackert ute!"
Eller hur?
Eller nej.
Det blir avgasgrått, slaskigt, och svinhalt.
När jag slirar runt i upptrampade stigar, eller halkar runt i snöslask på mosiga trottoarer, så tänker jag på att det för inte alls så många dagar sen, var ett snyftigt reportage på nyheterna om hur många snöröjare som var arbetslösa den här vintern.
Många hade hoppfullt startat firmor och köpt plogar efter de förra årens snökaos, och satt nu sysslolösa, utan uppdrag.
Vad i helskotta har de pysslat med de senaste dagarna då?!
Inte har de varit här där jag bor och använt sina nyinköpta plogar, för trottoarerna bjuder upp till samma dans man brukar dansa så snart det snöat minsta lilla.
Pensionärer kämpar sig fram med rullatorer, män och kvinnor sliter med barnvagnar, och vi andra får använda våra benmuskler lite extra i modden.
Jag hoppas det snart töar bort alltsammans.
Så elak är jag.

Kommentarer

Jenny sa…
Ja, det var lite elakt sagt ;)

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.