Fortsätt till huvudinnehåll

Anti.

Den enda tanken som farit runt i mitt huvud idag är: Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Just som jag ska vara social med nya och gamla klasskamrater, och ta in all information om kurserna.
Och det drar ju igång direkt, med lektioner, med frågor, med information om uppgifter, med lärande.
Och jag orkar inte.
Jag förstår inte vad de säger, jag förstår inte vad de vill.
Jag tittar bara på klockan och vill gå hem.
Jag vill kura ihop mig under täcket och bara slippa vara ett tag.
Men det går inte.
Och just ikväll ska jag dessutom ha en kvällskurs i matte.
Jag orkar inte.
Jag vill inte vara med just nu.
Jag vill sjukskriva mig, ligga i sängen dygnet runt, och bara gråta och äta glass.
För jag orkar inte.
Etiketter:

Kommentarer

Anonym sa…
Du måste faktiskt inte vara fantastisk dygnets alla timmar vännen. Grina så att hjärtat spricker, strunta i måsten och bara sörj det barn som inte blev under detta försök, när du sörjt färdigt kanske du orkar se mot horisonten och hitta hoppet igen, för det finns där än!Kram/ Å
18 januari 2012 kl. 23:14
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.
Skicka en kommentar
Läs mer