Fortsätt till huvudinnehåll

Inte roligt.

Imorse var det dags.
Jag ringde kliniken för att starta upp nästa insättning.
Jag erkänner att jag inte är helt stabil, känslorna svajjar lite som de själva vill.
Ibland lyckas jag styra dem, förutse, känna av, hänga med, fejka, skutta runt dom som en sjuåring på en skolgård.
Ibland har jag noll koll, inte en susning, ser dom inte komma, blir helt tagen på sängen.
Idag var en sån dag.
Jag la på luren, antecknade när jag ska börja testa för ägglossning, och bröt ihop.
En stor monstervåg av "jag vill inte" kom över mig.
Fast jag vill ju.
Men jag vill inte.
Helst skulle jag vilja slippa vilja.
Idag är en dålig dag.
Dom kommer ibland.
Jag gjorde något jag aldrig gjort förut.
Jag ringde och sjukanmälde mig från dagens lektion, fast jag inte alls är sjuk.
Jag orkar bara inte idag.

Kommentarer

Greken sa…
Käraste vän, man är fan inte människa om man inte någon gång sänker garden och vågar släppa taget och bryta ihop ibland! Du är och har varit så jävla stark under så lång tid nu. Att du sjukade dig från en endaste pissig lektion och bröt ihop är SUNT! Och du är fortfarande en jävligt stark person. KÄMPA PÅ!

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.