Fortsätt till huvudinnehåll

Visste redan.

Jag hade rätt.
Precis enligt schemat så kom blödningen.
Jag vet att det "bara" är försök nr 3, men jag vill bara ge upp.
Det känns omöjligt.
Hopplöst.
Kommer aldrig gå.
Jag försöker komma ihåg att det faktiskt kan bli så, att det aldrig kommer gå.
Vi kan få lika många ägg på de andra försöken, vi kan få 12 försök allt som allt, utan att det går.
Jag vet inte hur man orkar det.
Jag orkar inte ens det här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.